Idag har vi lääänge varit i parken med voffsingarna, och det är en fråga som alltid dyker upp i mitt huvud vid sådana sammanhang. Hur kul kan det egentligen vara att springa efter en boll, va va??

I en timme (alltså 60 hela minuter) så kastade vi bollen, de sprang och hämtade, vi kastade bollen , de rullade sig i gräset, de sprang och hämtade, vi kastade bollen...  Ja ni fattar systemet!!

Dessutom har de så bra koll på när det är läge att gå dit, jag hinner bara säga "Pa..." så gnyr de och studsar upp och ner. När vi går dit är det helt Omöjligt att få ordning på dem. En dam som stod och väntade på bussen när vi gick förbi fnissade och frågade om det var hundarna som var ute och gick med oss.

Men det är ju fullkomligt underbart att se dem springa runt och tycka att parken är the best thing ever! Härligt att man lätt kan göra dem lyckliga!