Fattade jag fel...?

Igår på gymmet hamnade jag i någon sorts ickeexisterande (?) tävling.

Jag stod framför en spegel och gjorde knäböj med skivstång då det kommer en annan tjej och ställer sig bredvid mig. Hon börjar också göra benövningar fast på ett annat sätt.

Oj, hon ser rätt stark ut, tänker jag och ser till att göra ett gäng benböj extra. Hon tänkte nog precis samma sak för jädrar vad vi körde på där ett tag.

Sen är det dags för mage och jag går och hämtar en pilatesboll. När jag kommer tillbaka så sitter hon också där med en pilatesboll. Well well well, nu får vi se vem som håller längst, tänker jag och kör på utav bara sjutton. Nu avancerar hon med att byta övning och jag som bara skulle köra med bollen idag. Jag får helt enkelt köra dubbelt så många!!

Helt utpumpad med krampkänningar i magen tar jag sedan fram en matta för att avsluta med stretching, jo men visst tror ni inte att hon ska stretcha med!

Hon öppnar starkt och visar på långa fina muskler. Som den gamla dansare jag är ger jag inte upp. Efter mina vanliga stretchövningar övslutar jag med att sitta och tänja i en triuomferande split! Rå på den du, tänker jag stolt.

Mohahahahaha jag vann!!!!! För det var väl en tävling? Eller?
Jag tyckte minsann hon såg bra segerlysten ut....

@ the gym

Total missuppfattning!

Imårse klickade jag upp aftonbladet som vanligt för att se vad som händer hemma i Sverige. Det var inga spektakulära nyheter som tog min uppmärksanhet utan jag skummade som vanligt.

Vid ungefär halva sidan sitter det en liten rubrik längst till höger som nästan får mig att sätta kaffet i halsen, detta är faktiskt en viktig nyhet för alla kvinnor i världen som borde ha en självklar plats som huvudnyhet!

Rubriken lyder:

"Därför bör du äta choklad - sju anledningar att ge efter"

Efter att ha läst artikeln så blir man lite smått orolig för att det ska bli svårt att få tag på choklad nu, kanske blir receptbelagt och får hämtas ut på apoteket. Kanske? Artikeln hittar du här.



Många kvinnors bästa vän

Superskont att gymma!

Troja fran BetterBodies och byxor fran Nike.

Nu får det vara bra!

Nu är jag sjukligt trött på att ligga hemma och hosta, imorgon blir det gymmet vare sig min kropp vill eller inte. Har inte så mycket hosta längre och förutom den mår jag bara bra! Blir verkligen ingen rivstart men jag känner att jag behöver få röra på mig lite. Passet kommer att bestå av en lätt uppvärmning, en övning biceps, 2 övningar quadriceps och tillslut några mag-övningar. Avslutas med stretching och sen får det vara bra!

Längtar!!!

Att vara lycklig.

I mina "det är nytt år-vad ska jag ta mig till" tankar så har jag funderat på att vara lycklig. Hur definierar man lycklig? Känner olika människor olika lyckokänslor eller uppfylls vi alla av samma lyckorus?

Jag ställde mig själv frågan: är jag lycklig?
Javisst är jag lycklig! Jag har en helt underbar pojkvän som jag bor tillsammans med i häftiga London. Jag har en jättebra relation med min familj och fina vänner. Men på något sätt känns det som attt det är något som är fel. Jag har för mitt liv inte kunnat komma på vad det är jag saknar. Förrän idag...

DANS! Jag har alltid dansat, ända sedan jag var liten. Det började med att min mamma tvingade iväg mig på en buggkurs när jag var 7 år och sedan har detta fortsatt med pardanser, jazz, modernt, balett, street, locking m.m. Men pga knä-operationer och att jag hemma i sverige tillslut bodde ganska långt bort från en bra dansskola gjorde att dansandet stannade av... När detta nu slog mig, att jag inte tagit en dansklass på nästan 2 år, kände jag mig helt tom... Hur har jag överlevt med att bara gymma? Hur har jag en tung dag inte kommit på tanken att dans alltid gör mig glad?

Jo felet med mig är att jag ofta tänker för mycket, helst också för mycket på fel saker. Det händer att jag "tänker ner" mitt självförtroende och mina färdigheter. Jag vet att jag är duktig på många saker men ibland så kör jag över mig själv och bara fokuserar på att det alltid finns någon annan som är bättre.

Med detta i tankarna började jag leta reda på gamla bilder på mig när jag dansade och redan här börjar jag känna mig så stark. Så stark och full av liv! Så fort den här jäkla hostan ger så så ska jag starta lite försiktigt med zumba på gymmet och sedan ska jag börja ta klasser igen. Inte för att påbörja någon sent startad karriär, utan för att njuta mer utav vardagen, stärka mitt självförtroende och bli 100% lycklig!

Lagom snygg

Jag har varit lite velig vad det gäller vardagssmink. Det kan vara lite svårt att hitta en lagom stil, men smink blir det lätt antingen eller. Tar man på fundation behöver man oftast dutta på både rouge och puder för att det ska se bra ut. Ögonen behöver då också extra färg för att inte bli bleka. Allt detta tycker jag blir på tok för mycket till vardags!

Åt andra hållet de dagar jag bestämmer mig för att strunta i sminket känner jag min så himla blek och grå. Min hy är nog ganska normal, relativt torr i pannan och på kinderna men med en lite fetare t-zon. Inte direkt någon problem hy men den dyker upp en finne eller ful por titt som tätt. Detta gör också att jag inte känner mig helt bekväm utan smink.

Som lösning på problemet önskade jag mig den här godingen i julklapp, det är en tinted moisturizer vid namn DayWear Plus från Estée Lauder. Efter att jag smort in mig med min vanliga dagkräm från Clarins tar jag en klick utav denna och får, enligt mig, den perfekta vardags hyn. Den ger lite, lite skimrande färg men dina egna färger syns ändå igenom. Rouge behövs inte för kindernas naturliga färg lyser igenom. Jag tar bara lite puder på nästippen eftersom jag lätt blir glansig där. Att rekomendera!




Utkast: Dec. 7, 2010

I dag när jag var på gymmet hände en grej jag har funderat en del över. Jag stod och hjälpte min sambo att stretcha hamstring när en som jobbar där kom fram till oss och hade synpunkter på det hela. Jag har tidigare jobbat på gym i Sverige, gått dansgymnasium, dansat i landslaget för brr-danser m.m. med andra ord anser jag mig ha ganska bra koll på läget. Jag hjälper sambon med barmarksträningen och har lagt upp ett schema med rörelser som gynnar just honom.

Just denna stretch har jag valt för att han är ganska stel och att han spelar hockey gör inte saken bättre. Han stretchar med böjt ben för att inte dra onödigt mycket i muskelfästena, han ska bli rörligare - inte vig. Killen på gymmet kom altså fram och sa att mitt sätt är fel och visade hur han ansåg att det skulle göras, töjning med sträckt ben. Jag sade till honom att jag hade koll på läget men han fortsatte att visa och ta över det hela.

Det jag funderar på är mitt sätt att hantera det. Inom idrott och hälsa finns det många olika sätt att se på saker och ting. Av dessa två sätt är inget utav dem fel, hans sätt sträcker mycket riktigt ut muskeln mer. Men det som irriterade mig var att jag tyckte att jag visade ganska tydligt att vi inte var intresserade av någon hjälp. Frågan är om jag faktiskt överreagerade och har svårt att ta kritik eller om det var han som trängde sig på.

Hur som helst efter att han gått fortsatte vi med stretchen som vi brukar eftersom det är det bästa för just min sambo, dock var jag något mer irriterad bara. 

/S

Hennes Värld

Vardagsbetraktelser - Inredning - Karriär

RSS 2.0