Ett ögonblick som förändrade allt, verkligen allt, i mitt liv var när jag skadade mitt knä och slet av mitt korsband.

Jag var 15 år och överaktiv. Jag spelade fotboll, innebandy och dansade. Alltid var det något och var det inte det så såg jag till att hitta på något.

Jag hade precis kommit med i A-laget i fotbollen och spelade DM-final med dem då det hände. Jag har aldrig upplevt en större fysisk smärta i hela mitt liv, aldrig heller en större psykisk smärta då jag insåg att mitt liv aldrig skulle bli sig likt igen.

Jag var en 15 åring med avslitet korsband. Fast det visste jag inte då för läkarna vägrade röntga mig, vägrade operera mig, vägrade lyssna på mig. Vad skulle jag göra, sluta med allt jag älskade? Nej, jag fortsatte. Dansen blev mitt liv. Men det var så ofta jag hoppade runt på kryckor eftersom mitt skadade knä inte klarade av belastningen.

En vecka innan min 18 års dag opererades jag för avslitet korsband, skadad menisk och uttänjt ledband. Bara för att läkarna inte ville operera mig när jag var 15 så var nu hela mitt knä trasigt. Operationen var "lyckad" men mitt knä har aldrig mer varit sig likt.

Jag gav inte upp! Jag har gått dansgymnasium, jobbat som danslärare, jobbat som instruktör på gym m.m. Jag har fått operera menisken ytterligare en gång eftersom den gick sönder igen. Jag har fortfarande inte gett upp.

Men den dagen i fotbollshallen kommer alltid vara dagen som ändrade mitt liv.



Några dagar efter den första operationen